lindamalenas

Dag 1.

Vi lämnade Murdoch klockan halv åtta på morgonen. Det tog en halvtimme, sedan sov hela bussen. I vår buss är vi två svenskar, två amerikaner och resten tyskar, så jag har bättrat på mitt tyska ordförråd lite under resan.

Vi stannar för lunch i en håla mitt ute i ingenstans norr om Perth. Det blåste kallt i luften och de flesta började nog undra om de skulle få användning av badkläderna. Efter lunch fortsatte vi norrut och passerade Dongara och Northampton. Vi passerar områden byggda av straffångarna som kom hit från England.

Vi stannar på Lynton Farm första natten där vi får välja mellan att sova i tält eller i det gamla stallet. Jag och Charlotte väljer tält, vilket visade sig vara rätt. De som sov i stallet hade frusit rejält under natten. Våra snälla guider har med sig efterrätt (frukt och grädde), men det var i princip bara jag som åt. Gjorde mig senare känd som sweet-tooth (söt-tand).

   

Dag 2.

Upp 05.30 för en dusch. Det var en massa kryp i duschen och jag lovar, att denna morgon var det många som undrade vad de gett sig in på. Jag smackade en stor spindel i duschen med min sko (det bästa jag hade till hands). Därefter packade vi ihop tältet och gick och åt frukost.

Vi åkte till Kalbarri, där vi tittade på klippformationer. Jag blev överlycklig när jag fick tag på riktigt kaffe inne i den lilla staden. Efter en kort paus fortsatte vi till Kalbarri National Park där vi promenerade runt och tog lite foton, bla på Natures Windows, en ganska cool klippformation, sen åt vi lunch.

Därefter var det uppsittning i bussen och avfärd mot Hamelin Pool Caravan Park. En campingplats som är en före detta telegrafstation ganska så långt ifrån civilisationen. Vid Hamelin Pool finns det stromatoliter (den första livsformen på jorden). Dessa finns bara på ett par avlägsna och ogästvänliga platser på jorden. Jag fick hjälp av Marshal (en amerikansk kille) att ställa in kameran så att jag kunde fota stjärnhimmelen. Den var helt fantastisk, jag har aldrig sett så mkt stjärnor för, man kunde se Vintergatan jättetydligt.

   

Natures window

 

Dag 3.

Upp tidigt för att hinna duscha innan avfärd till Monkey Mia. Det är ett fint ställe, men vinden var kall så det blev inget bad för mig i havet. I Monkey Mia matar de delfinerna som kommer in till stranden varje dag. Just idag kom det ett tiotal delfiner och jag stod längst ner vid vattenbrynet och tog kort.

Dagen i övrigt spenderades på stranden, skönt med lite sol. Efter lunch tyckte jag att jag fått nog med sol, så jag och Charlotte gick upp till baren och beställde iskaffe, har aldrig sett så mkt grädde och så lite kaffe innan, men det var gott iaf.

Efter Monkey Mia fortsatte vi till Eagle Buff för hajspaning, såg tyvärr inga. Sen bar det av mot Shell Beach, en strand som består av bara snäckor, jättefin, men vass att gå barfota på.

Tillbaka till tältplatsen för lite kvällsmat och vin. Hmm, ja, det har blivit lite vin på den här resan...

 

Dag 4.

Upp jättetidigt, 05.10 för en dusch i vanlig ordning. Gör underverk efter en kall natt i ett tält. Jag är glad att jag bestämde mig för att ta med två sovsäckar. Vi packar ihop tältet innan det är dags att lasta vagnarna, varje buss drar en vagn. Den ena rymmer vår packning och den andra är en kokvagn. Tält och liggunderlag packar vi ihop under presseningar på taken av vagnarna.

Sen åker vi mot Coral Bay och Nigaloo Reef. Vi gör ett kort stopp i Carnaevon för lite proviantering samt besök i bottle-shopen. Vi kom fram till stället där vi skulle bo vid 15.30, en fårstation en timme söder om Coral Bay. Murdoch studenter är inte tillåtna att bo i Coral bay då tidigare grupper misskött sig. Fast jag klagar inte, vi fick sova i riktiga sängar och rummen var helt ok. Även om det första jag gjorde var att be en av killarna gå in i rummet och slå ihjäl en spindel i taket. Spindlarna älskade det här stället.

Efter att vi kastat in packningen i rummen bar det av ner till stranden. Alla kastade sig ut i vågorna, det var så härligt efter en hel dag på bussen. Salt vatten och höga vågor, jag var säkert i och plaskade i en timme. Vågorna var så höga att de ibland spolade upp en på stranden.

Jag och Charlotte hjälpte till med matlagningen på vällen, guiderna fixar det mesta, men vi studenter måste hjälpa till och sköter även disken. Jag hackade 20 morötter och åt upp 3, hungrig.

 

   

Dag 5.

Tidigaste morgonen 05.00. Därefter var det till att packa badväskan inför en heldag i Coral Bay. Det är en fantastiskt fin soluppgång och vi ser många får och kängurur ute på vägarna.

Vädret är jättefint, jag, Charlotte, Sanna och Karin bestämmer oss för att åka glasbottenbåt över korallerna, det ingår även två stopp för snorkling. Vi ser fantastiska koraller, och sen är det då dags för min snorkelpremiär. Den börja sådär, min mask läcker och när jag ska ta av den sväljer jag en stor mängd saltvatten, får en del i näsan med. Efter en snabb reparation är jag på gång igen. Det var riktigt kul, men lite läskigt. Jag gillar när fiskr och koraller håller sig på behörigt avstånd. Det gjorde de inte. Just när jag ska klättra upp på båten känner jag hur det bränner till på armen. En brännmanet!!! Och den var klibbig, ju mer desperat jag försökte få bort den, desto mer klibbade den fast mot olika ställen på armen. Det slutade med att jag I panic jämrade, take it off, take it off, take it off!!!  till guiden på båten, som till slut lyckades få bort den. De satte på vinäger vilket hjälpte, men jag har fortfarande röda märken på armen, snyft. Fast lite coolt är det ju. Andra snorkelstället var inte lika bra som det första, men det fanns jättemånga stora fiskar. Jag lyckades krocka med huvudet före med en stackars fisk som nog blev räddare än jag. Vilken dag!!! Vi spenderade eftermiddagen på stranden och solade och badade, jag tog en snorkeltur till och spanade efter sköldpaddor, såg tyvärr inga.

På kvällen åkte vi tillbaka till våra sköna sängar och en god middag som guiderna lagade, de var riktigt duktiga på att laga mat.

     

Dag 6.

Som vanligt var jag och Charlotte tidigast uppe för att hinna duscha innan det blev kö. Idag var en riktig resdag, vi åkte 600km. På vägen till Karijini passerar vi små byar där vi tankar och går på toaletten. Sanden börjar bli rödare och naturen är storslagen. Vi passerar Mt Bruce, det högsta "berget" i WA. Det hinner bli örkt innan vi är framme i nationalparken. Det finns inget dricksvatten utan man måste bära med sig allt själv, alltså finns det heller inga duschar eller toaletter. Lite lumpenfeeling över det hela. Vi lyckas få upp tältet i mörkret, snett som vanligt, ha ha. Sen hänger vi upp vår tvätt från igår som ej torkat i träden runt omkring. Vi blir senare tillsagda att inte lämna något utanför tältet då dingosarna är förtjusta i att tugga på det mesta. Vi blir även varnade för att sätta oss på toaletten på torrdasset utan att kontrollera så att där inte är spindlar.

På kvällen blir det bbq och lite vin i vanlig ordning, men alla är trötta så det blir en tidig kväll.

Det är en molnig natt och inte så kallt så jag klarar mig med en sovsäck inatt.

Dag 7.

What a day! En av de bästa i mitt liv! Vaknar klockan fem på morgonen av att en dingo ylar utanför tältet. Snabb frukost och därefter packade vi ryggsäcken, på med badkläder och solkräm. Idag ska vi bada och vandra. Vi åkte till Hancock Gorges där vi klättrade ner för klipporna till dalgången där vi sen fick slingra oss fram längs vattnet. Efter ett tag fick vi ta av oss skorna och vada och sen blev det till att ta av sig till badkläder och simma. Vattnet var ruskigt kallt. Vi kom fram till något som liknade en amphie-teater inne bland klipporna, solen sken och det var skönt att värma sig lite. För att komma ännu längre in i berget var vi tvungna att gå i "spider walk", en trång gång mellan två klippväggar där vattnet rann under. Så där hängde vi, 38 studenter som kryss mellan väggarna. Det var väl värt besväret, när vi väl kom igenom till andra sidan väntade Hamelin Pool, en färskvattenkälla inne i berget där man kunde bada. Jag badade inte så länge, det var skugga inne bland klipporna så jag frös rätt rejält. Tyvärr kunde jag inte ta med kameran in.

Vi åkte tillbaka till lägret för lunch innan vi fortsatte till Circular Pool. Det var en fantastisk färskvattenkälla inne bland klipporna. Det rann vattenfall längs sidorna med hyfsat varmt vatten att duscha i. Jag låg mest och flöt runt. Häftig känsla, omgiven av röda klippväggar och den blå himlen ovanför.

Det blev en tidig kväll och vi fick fruktkaka till efterrätt, mums.

       

Dag 8.

Upp 05.40 packa tältet, frukost och sen promenad till Fortescue falls för ett morgondopp. På vägen dit såg vi en dingo på nära håll. Lite kallt i början, men sen tittade solen fram. Jag plaskade runt i min egen lilla värld, härligt sätt att börja dagen på.

Vi äter lunch i Karijini, sen bär det av mot Newman, en gruvstad.

Väl i Newman får vi 30min rast vid ett shoppingcenter (eller nja, en mataffär, bottle-shop och någon klädaffär). Invånarna är väldigt reserverade och kvinnorna är nästan otrevliga. Newman är ett väldigt slutet samhälle, det är mest gruvarbetare och urinvånare som lever här. Vi ska bo på Newman Caravan Park och blir tillsagda att inte röra oss ensamma utanför campingen.

Här finns fina duschar och toaletter vilket är väldigt uppskattat av alla. Jag är bland de sista som hinner till duschen och får nöja mig med ljummet vatten. Vi spelar kort och dricker vin (ja, det har blivit några glas denna vecka, men inte för mycket).

Vi får beröm av guiderna och ansvarig från universitetet för att vi är en sådan skötsam och lugn grupp. Vi har varit den lugnaste och bästa gruppen de haft.

Jag och Charlotte börjar få snits på det där med tält, det blir faktiskt riktigt rakt och snyggt. Tyvärr hjälpte inte det mot ösregnet under natten och jag vaknar mitt i natten med blöta sovsäckar. Övervägde att gå och lägga mig vid matplatsen som var under tak, men somnade om innan jag lyckades komma iväg.

Dag 9.

Upp tidigt och de vanliga morgonrutinerna. Jag hjälper till att lasta vagnarna. Denna dag skulle vi åka 700km, så det blev några timmar i bussen.

Vi äter lunch i Meekatharra (Ben, den ena guiden kallade det för "the ashole of Western Australia"). Kriminaliteten är hög och vi får rådet att vara försiktiga och helst inte prata med någon. Vi får inte heller titta urinvånarna i ögonen då det uppfattas som otoligt provokativt av dem. Meekatherra är även hem för Royal Flying Doctor Service basen i WA. Tveksam om jag vill bo här i flera dagar. Men det ska tydligen finnas en bas till närmare Perth.

Framåt eftermiddagen kommer vi fram till vår sista övernattningsplats. Woganoo sheep station, ett ställe där det inte regnat på fyra år. Vi får välja mellan att sova i fårklippningshuset eller i tält. Efter en sniff inne i stallet bestämmer sig de flesta för tält.

Vi har lägereld kvällen till ära. Den sista kvällen brukar tydligen avslutas med en talangjakt. Vilken talang har då svenskarna? Jo, midsommardans. Med Martin (enda svenska killen) som midsommarstång, med två tallrikar i händerna som ringar, samt en svensk flagga i munnen, utförde vi "små grodorna" och "prästens lilla kråka" till allmänt jubel. Det krävdes dock lite vin och en generalrepetition bakom tälten innan vi skred till verket. Allt finns filmat, you tube någon?

   

   

Dag 10.

Sista dagen, kändes lite sorgligt. Jag ville inte riktigt tillbaka till skolan och verkligheten. Soluppgången är fantastisk som vanligt. Det blev ett obligatoriskt gruppfoto innan det var dags för de sista 500km hem.

Cirka två timmar innan Perth bestämde sig vår buss för att gå sönder, jaha liksom. Någon timme innan hade jag glad i hågen köpt en stor kopp kaffe på en bensinstation. Det ångrade jag när vi stod ute på slätten utan en buske eller ett träd i sikte. Guiderna fick dock ordning på bussen och vi kunde fortsätta till lunchstället.

Vi anlände till skolan vid fyra på eftermiddagen efter att ha åkt totalt 4444 km. Jag var ganska trött när jag släpade hem packningen och det var lite sorgligt att resan var över.

Efter en skön dusch, blev det pizza hemma hos Sanna.